Jobbiga dagar resulterar i mycket tänkande och därav väldigt lite skrivande.

Hela framtiden och livet kommer att påverkas och grunda sig i valet jag står inför, och det är läskigt. Skrämmande. Samtidigt är det väldigt spännande. Att lämna tryggheten och barndommen och testa vad man egentligen går för.

Men det är mest jobbigt, i alla fall nu. Ångest, osäkerhet, rädsla. Jag är mest rädd för att ta fel beslut, och sedan ångra mig. Jag vet att det går att rätta till i efterhand, men det blir så mycket krångligare och kostar så mycket tid. Och tid är ju det dyrbaraste vi har. Det är ju allt som egentligen spelar någon roll i slutändan, vad vi gör med vår tid. Det skulle kännas himla jobbigt att slösa bort ett år på ett felbeslut.

Fast egentligen blir det nog bra hur jag än väljer, men jag vill få ut så mycket som möjligt av de närmaste åren. Känner att jag har slösat bort alldeles för mycket tid på att vara blyg och osäker och göra ingenting istället för att testa på vad livet faktiskt har att erbjuda.

Varför? Varför består livet av så många jobbiga beslut? Hela tiden är det besluts som ska tas. Åh. Att människor verkar gilla att steppa runt på mina nerver gör ingenting lättare direkt.

Har ni något tips
på vad man kan göra när man står inför livsavgörande beslut?
Eller hur man peppar sig själv?

Funderar på att tröst-shoppa lite konsertbiljetter för att i alla fall ha något säkert att se fram emot. Men det är så dyrt.. Och behöver någon att gå med. Ja jusst ja, livet var det.