Now falling and failing is all I know

Tog med löparskorna till skolan för att kunna promenera hem i solen. Skönt att röra lite på kroppen, även om ögonen sved och näsan tjockade igen. Väl hemma slumrade jag en stund i solen och har pluggat alldeles för lite kemi inför provet imorgon. Ångest.

Har i alla fall börjat skriva mer och mer, vilket är skönt. Ju mer man skriver desto lättare kommer orden, har jag märkt. Det skönaste är när orden liksom bara flyger ur en, något som hände mig för ungefär en vecka sedan. Den känslan är nästintill obeskrivlig, på ett bra sätt. Önskar dock att det hände oftare..

source_1




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0