Hela kroppen värker, av kyla, av stillastående, av väntan och förväntan. In i värmen, in i trängseln. Hundratals pirrande magar och lika många brustna men musiklagade tonårshjärtan som bultar hårdare än vanligt innanför revben.

Jag och mina vänner hittar platser i en liten trappa och får fri sikt ända fram till scenen. Vi ser We The Kings som vi tidigare träffat i kön och pratat svenska med. Perfekt förband, lagom pepp och lagom rock, lagom röj och bra musik. Helt klart ett band jag ska kika lite närmare på.

Sen ser vi dom. Våra hjältar, bästa vänner, astronauter, SIMPLE PLAN! Hög puls, hög ljudnivå, ännu högre lyckonivå. Shut up men ingen är tyst för det är inte vi som ska vara tysta. Bra låt på bra låt på bra låt. Får blodtrycksfall och blir bortdragen av sjukvårdspersonal. (Någon gång måste ju vara den första…?)

Dricker lite vatten och får tillbaka synen men har förlorat världens bästa plats. Ställer mig vid ett staket och ser rätt bra ändå men bara några låtar senare springer Pierre dit, till den platsen jag nyss förlorade. Som den fangirl jag är bröt jag väl ihop lite grann, vem vill inte peta på sina hjältar liksom? (Fuck min otur, var en meter från Oliver Sykes på Metaltown i somras och nu detta..)

Leave the past in the past, gonna find the future.

Trots mitt egna lilla missöde fortsatte konserten med ännu mer energi och skämt. Så skönt med band med humor, som bjuder på sig själva och verkligen bjuder in publiken. Inget överdrivet storhetsvansinne, vi är på samma nivå allihop. Bandet finns för oss och vi finns för dem.

Det allra, allra bästa, om man nu kan säga så, måste ändå ha varit I’m just a kid. Standarddrogen vid emokvällar. Finaste Simple Plan.

Tack Sofie och Leone för en sjukt bra dag, kväll och natt. Det här kan jag leva på ett tag! Men jag måste nog köpa en P&L biljett i ändå.

I torsdags var det alltså dags att sätta sig på minibussen mot Falkenberg och skol-SM i volleyboll! Många långa timmar tog det innan vi var framme vid vandrarhemmet. På vägen dit roade vi oss med att kolla på filmer och göra lite stopp då och då för busschaufförens och kissblåsornas skull.
Vandrarhemmet var fint och sängarna så sköna och lockande efter bussresan att vi fyra som delade på ett av rummen gick och la oss nästan direkt.

Nästa morgon var det uppstigning vid sju för hotelliknande frukost. Bra match-laddning med andra ord! Efter frukost promenerade vi till hallen, bytte om och värmde upp. I gruppspelet förlorade vi alla set vilket innebar en sistaplacering och kvartsfinal mot ettan i andra gruppen, Falkenberg själva. Falkenberg har lag i elitserien och bra volleybollverksamhet över huvud taget och gick och vann hela skol-SM. Alltså vann vi inte ett enda set på hela dagen vilket var surt, speciellt med tanke  på att vi egentligen är bättre än två lag vi mötte i gruppen. Jag skyller inte på någon men det är helt värdelöst att spela volleyboll om man deppar ihop och blir surare och surare efter varje förlorad boll. Det går bara inte. Hade vi spelat de två första matcherna som vi spelade de två sista hade vi definitivt fått en bättre placering än 5-8 i Sverige, men vi är i alla fall bästa skolan i Dalarna.

Killarna gjorde bättre ifrån sig och placerade sig på fjärde plats i Sverige! Vi fick även se riktigt bra volleyboll, elitseriespleare som smashar så det smäller som bara den i golvet, inte illa. Dessutom hjälpte två at Falkenbergs elitspelare till att döma. Deras bollkänsla var inte dålig.

Lite såhär såg det ut när killarna spelade mot Falkenberg

 

Och nu sitter jag med en bitande träningsvärk i hela kroppen och återhämtar mig med ett glas berocca