Idag blev det underklädesjakt och sista-minuten-utnyttjande av rabattkuponger på kupolen.
Tycker inte om att köpa underkläder. Det blir så sjukt dyrt! Dessutom är t.ex. alla fina bh:ar för stora så jag får springa runt och köpa samma som de som nyss kommit in i puberteten köper. Hårt liv.

Drömmar är ett intressant ämne.

För några nätter sedan drömde jag att jag var en varulv. Alltså, en riktig varulv, inte en sån som blir varg när den känner för det som i Twilight... En riktig varulv, som förvandlas vid fullmåne osv.

I drömmen var jag i skolan som då hade massa glasväggar. Vet inte varför men av någon anledning hoppade jag genom glasväggarna och krossade dem. Varje gång jag gjorde detta gick brandlarmet igång. När jag väl var varulv kunde jag se vilka andra som också var det, vilket visade sig vara flera stycken.

Det gick att lugna ner varulven inom sig, och för det var jag tvungen att ta hjälp av en kompis som skulle skriva massa koder och göra massa ritualer. Så det var vad jag gjorde. Tog mod till mig och frågade en kompis som var vänlig nog att ställa upp.

Hur tolkar man en sådan dröm?
Är det  något hos mig själv som jag inte gillar? Som jag behöver hjälp utifrån för att ta itu med?

Lite knäppt känns det att drömma så pass konstiga saker och ändå känns de så verkliga. Brukar inte minnas vad jag drömmer så länge men den här sitter som klistrad. Känns så random att drömma att man är en varulv liksom.. haha.

source_1

Gårdagen gick..okej. Svårt att locka folk från dalarnas storstad till byhålorna. Men jag hade trevligt sällskap i alla fall! Det som är det bästa med våran skola, alla kan verkligen snacka med alla typ.

Idag gjorde vi muntliga redovisningar av våra projektarbeten i skolan. Det gick rätt bra faktiskt, och det var intressant att höra om de andras arbeten. Naturvetenskap är kul för det är så himla brett ändå. Allt ifrån mörk materia till mikroorganismer. Spännande grejer det där.

Nu sitter jag med en kopp kaffe och ska försöka finputsa rapporten lite. De senaste dagarna har jag bara fått ont i magen av rapporten när jag har läst den för jag tycker jag skriver så dåligt men får jag till lite ändringar borde det funka.

Kent – Jag är inte rädd för mörkret

Inget som blåser mig av stolen men det är lagom kentmysigt.

Har man inte tidspress får man skaffa sig det!
Idag blev det en sväng till KU. Äta smörgåsar och lyssna på folk är ju rätt trevligt.
Nu sitter jag med projektredovisningen som jag måste bli klar med imorgon, för på torsdag kväll har jag lovat att följa med och göra reklam för skolan. Jag får saker gjorda i alla fall, vilket är skönt. Snart snart snart är allt med projektarbetet klart! Förutom betygen då. Snart är det mesta i skolan klart. Sjukt vad tiden går.
Nej nu ska jag återgå till mitt fina lilla manus med kvävefixerare och cellulosanedbrytare och andra spännande organismer.

När jag har 200000 followers på twitter kan jag också göra en sång.

Mysig röst, humor, tatueringar. Fint det.

Jag är så himla dålig.
Planerar en massa men får ingenting gjort. Hade glosor till spanskan idag, vilket slutade med panikpluggning igår. Engelskan som ska vara klar "innan betygen sätts" har jag tänkt på i flera dagar men har ändå inte kommit längre än till inledningen. På fredag har vi muntlig redovisning av projektarbetet vilket betyder att jag måste fixa stödord idag för att kunna repa hemma imorgon för att kunna repa med min arbetskamrat på onsdag eller torsdag. Blir vi klara med kemilaben imorgon måste jag se till att få den klar så jag kan fokusera på engelskan osv. Projektrapporten ska läsas om några gånger innan jag vågar skicka in den och jag har en hemuppgift till spanskan som ligger orörd.

Kan knappast skylla på tidsbrist för det är inte där problemet ligger. Jag är bara så omotiverad till att göra det viktigaste att både det tråkiga viktiga och det roligare mindre viktiga blir liggandes. Nu har jag laddat upp med lite kemiskt bunden energi i form av chips, choklad och cola. Får jag inget gjort nu straffar jag mig själv med godisförbud minst en vecka! (hard life)

Slår det mesta i godisväg.

Every single day
when people try
and put the pieces back together
just to smash them down

turn my headphones up real loud

(Summertime - My Chemical Romance

Idag gjorde jag mitt första pass som vikarie på fritids! Det var lite läskigt och nervöst, nya saker ni vet. Men det gick bra. Fick vara rastvakt och gå med en grupp till idrotten och ta med en annan grupp tillbaka samt flytta lite papper i pärmar och hålla koll på fri lek. Det blev bara 2.5 timmar men det är ju mer än inget. Skönt att inte börja med så mycket heller, så man får känna på lite hur det är först.

Att jobba med barn är väl inte någon favoritsysselsättning, men det är alldeles säkert lärorikt och givande. Nya erfarenheter är alltid bra! Men lön är väl det bästa, hehe.

Förövrigt verkar jag få hela nio veckors jobb i sommar! Har inte skrivit på något än så det är inte helt klart, men innan jag skriver på ska jag kolla att jag kan ta ledigt någon dag om det behövs. Nio veckors jobb betyder ju knappt någon ledighet.

Lever fortfarande på tisdagskvällen. En av de bästa spelningar jag har sett, så otroligt mäktigt. Det finns likson inte ord.

Det behövdes verkligen för att vakna till liv igen.

Låt mig få vara levande
ett tag till
snälla.

Hela kroppen värker, av kyla, av stillastående, av väntan och förväntan. In i värmen, in i trängseln. Hundratals pirrande magar och lika många brustna men musiklagade tonårshjärtan som bultar hårdare än vanligt innanför revben.

Jag och mina vänner hittar platser i en liten trappa och får fri sikt ända fram till scenen. Vi ser We The Kings som vi tidigare träffat i kön och pratat svenska med. Perfekt förband, lagom pepp och lagom rock, lagom röj och bra musik. Helt klart ett band jag ska kika lite närmare på.

Sen ser vi dom. Våra hjältar, bästa vänner, astronauter, SIMPLE PLAN! Hög puls, hög ljudnivå, ännu högre lyckonivå. Shut up men ingen är tyst för det är inte vi som ska vara tysta. Bra låt på bra låt på bra låt. Får blodtrycksfall och blir bortdragen av sjukvårdspersonal. (Någon gång måste ju vara den första…?)

Dricker lite vatten och får tillbaka synen men har förlorat världens bästa plats. Ställer mig vid ett staket och ser rätt bra ändå men bara några låtar senare springer Pierre dit, till den platsen jag nyss förlorade. Som den fangirl jag är bröt jag väl ihop lite grann, vem vill inte peta på sina hjältar liksom? (Fuck min otur, var en meter från Oliver Sykes på Metaltown i somras och nu detta..)

Leave the past in the past, gonna find the future.

Trots mitt egna lilla missöde fortsatte konserten med ännu mer energi och skämt. Så skönt med band med humor, som bjuder på sig själva och verkligen bjuder in publiken. Inget överdrivet storhetsvansinne, vi är på samma nivå allihop. Bandet finns för oss och vi finns för dem.

Det allra, allra bästa, om man nu kan säga så, måste ändå ha varit I’m just a kid. Standarddrogen vid emokvällar. Finaste Simple Plan.

Tack Sofie och Leone för en sjukt bra dag, kväll och natt. Det här kan jag leva på ett tag! Men jag måste nog köpa en P&L biljett i ändå.

Kan knappt fatta det.

Alltid när jag ska göra något jag inte är van vid eller till exempel träffa någon jag inte träffar så ofta överanalyserar jag alltid situationen - redan innan! Särskilt när jag vet att jag kanske inte är den bästa på det jag gör. Det är fruktansvärt störande, för allt jag tänker på är hur dåligt det kan gå.

Imorgon ska jag köra mig och ett par kompisar till Stockholm för att gå på konsert. Felväxlingar, felkörningar, bilköer, ojämna inbromsningar, snökaos, blixthalka och så vidare går på repeat i hjärnan. Vill verkligen tänka positivt, och jag vet ju att det släpper när man väl är igång, men jag är väl pessimist in i märgen.

Känner mig lagomt patetisk och löjlig, för jag vet ju att det kommer gå bra egentligen. Även om jag inte är bäst eller smidigast så är jag ju inte helkass, och jag är definitivt trafiksäkrare än vissa andra. Jag vet också att tjejerna är snälla och inte kommer hata mig föralltid om jag råkar köra lite fel (shit Lina du har vägbeskrivning, karta OCH gps till hjälp du kan inte köra fel). Nervositeten verkar ha mig i ett stadigt grepp.

Nej, nu ska jag återgå till låtpluggande och klädval och försöka lägga undan tankarna så jag kan sova så jag är någorlunga pigg när jag ska köra hem mitt i natten i morgon, höhö.

Syns vi på Tyrol? Kommer bli hur fett som helst!

Nagellack, Shock / Stargazer, 49 SEK

Hårtoning Shocking blue, Shock / Manic Panic, 149 SEK

Linne, Shock / Queen of darkness, 298 SEK

Jeans, JC / Crocker, 299 SEK (ord. pris 699)

Fredag den trettonde och inte alls min otursdag.
Tog med pojkvännen till grannstaden för lite småshopping. Hittade till min stora lycka ett par svarta jeans som satt bra över nästan hela benen - på rea! Sen blev det lite underkläder och lite sofobas. Vad är sofobas? Sofobas är larvliknande saker som min ödla äter.

Kom hem och fick mat i magen för att sedan sätta mig vid datorn och klicka runt på antagning.se. Min ansökan är inskickad! Måste erkänna att det känns så sjukt mycket bättre nu när det liksom inte finns någon återvändo(fast det finns ju en liten egentligen..). I första hand Apotekarprogrammet i Göteborg, i andra hand Apotekarprogrammet i Uppsala och efter det blev det lite kurser på Högskolan Dalarna ifall jag inte kommer in osv.

Nu knaprar jag popcorn och tänkte slappna av till en film eller något serieavsnitt.

source_1

Eftersom jag har världens snällaste mamma och världens oroligaste pappa åker jag och mamma förbi Stockholm imorgon för att jag ska få känna på trafiken och vägarna inför Simple Plan-konserten då jag ska köra och sedan far vi vidare mot Göteborg där jag på tisdag har bokat möte med en studentstudievägledare som förhoppningsvis kan bota min beslutsångest.

När vi hörs nästa gång är jag alltså aningen nöjd och glad över att ha framtidsplanerna klara eller ännu mer förvirrad och beslutsångestjobbig.

Take care!

Har skaffat instagram nu när det finns för android. llith heter jag om någon vill följa. Har ni instagram? Vill gärna veta vad ni heter i så fall. :)

Btw. Ni är ju några som kikar in här ibland. Är inte twisteddreamsandscabbedknees fruktansvärt långt? Tjaa.. Ni får gärna säga vad ni tycker i alla fall. Själv tycker jag att det är lite långt, även om det är fint. Hm. Vilka problem man kan ha.

Om någon skulle undra över min kassa uppdatering så beror den på att jag hänger i Blåkulla och dansar med Lucifer nu.


Hade planerat att redigera bilder men har plöjt låttexter hela dagen. Låtarna blir så mycket mer meningsfulla när man fattar exakt hela texten och inte bara det mesta.

Fick ihop "Förslag till slutgiltig projektrapport" och är en sten lättare i magen.
Inte hundra nöjd, men inte heller missnöjd. Hoppas på respons strax efter lovet.

Under lovet har jag lite släkt-träffar och en roadtrip med mor min inbokat.
Förhoppningsvis gör jag lite engelska och läser lite kemi också.
Men viktigast av allt: jag ska söka universitet.

Tar i alla fall tillfället i akt och andas ut.

Känner hur kreativiteten ligger och skramlar bland stenarna i magen, snart hittar den nog ut och får luft.

Ska
inte
störa
då.

puss



Annars?
Tre bra besked på en och samma dag är inte illa pinkat trots allt.
Nu?
Skriva tills både ögon och fingrar blöder. Eller tills ögonlocken trillar ner.


tear me down, clean me up
just fill my fucking cup
just help me find a way

Blir deprimerad av mitt korta hår. Funderar på (svart) löshår.. Har ni något tips?

Vaniljglass, kolasås och fruktströssel. Livet är okej.