En pessimist i sitt livs form

Alltid när jag ska göra något jag inte är van vid eller till exempel träffa någon jag inte träffar så ofta överanalyserar jag alltid situationen - redan innan! Särskilt när jag vet att jag kanske inte är den bästa på det jag gör. Det är fruktansvärt störande, för allt jag tänker på är hur dåligt det kan gå.

Imorgon ska jag köra mig och ett par kompisar till Stockholm för att gå på konsert. Felväxlingar, felkörningar, bilköer, ojämna inbromsningar, snökaos, blixthalka och så vidare går på repeat i hjärnan. Vill verkligen tänka positivt, och jag vet ju att det släpper när man väl är igång, men jag är väl pessimist in i märgen.

Känner mig lagomt patetisk och löjlig, för jag vet ju att det kommer gå bra egentligen. Även om jag inte är bäst eller smidigast så är jag ju inte helkass, och jag är definitivt trafiksäkrare än vissa andra. Jag vet också att tjejerna är snälla och inte kommer hata mig föralltid om jag råkar köra lite fel (shit Lina du har vägbeskrivning, karta OCH gps till hjälp du kan inte köra fel). Nervositeten verkar ha mig i ett stadigt grepp.

Nej, nu ska jag återgå till låtpluggande och klädval och försöka lägga undan tankarna så jag kan sova så jag är någorlunga pigg när jag ska köra hem mitt i natten i morgon, höhö.

Syns vi på Tyrol? Kommer bli hur fett som helst!

Kommentarer
Postat av: S O F E N - rock/photo/life

Det går bra <3

2012-04-16 @ 22:32:57
URL: http://femteandetaget.blogg.se/
Postat av: Josefine

Det gick säkert jättebra, du vet det där rosa plastkortet är ett bevis på att du faktiskt kan köra bil tjejen! :D



KRAM <3

2012-04-20 @ 19:57:25
URL: http://fillelion.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0